Äntligen har det blivit dags för årets Dalacup.
Höjdpunkten på sommaren, som man ser fram emot så fort snön
har försvunnit. Nu ska man få sin belöning för allt besvär med
gräsklippning och en massa annat uppe vid banan.

I år hade Team Ärtsäcks laddat upp rejält inför racet, allt för att
spöa norskarna i stock 600 klassen. Jag, Hagberg och vår nye team-medlem
Kåre Westerberg från Gagnef var det som skulle se till att klassen gick i
Ärtsäcks färger.

Fredag morgon: Kör dit med Forrden, skotern och en massa vattendunkar med
mera på släpvagnen. Lastar av alltsammans och anmäler mig och får skotern
besiktigad. Hagberg anländer och vi hjälps åt att dra in skotrarna i depåtältet.

Så var det äntligen dags för start. Det var nu det gällde. Jag hade ju siktet inställt
på att kunna köra under sex sekunder och därmed sätta nytt svenskt rekord.
Alla förberedelser var nu klara och det var dags för första kvalrepan.
Jag känner under repans gång att nu gick det fort. Tänkte att nu måste jag nog
ha lyckats med en repa på 6.00 sekunder eller några hundradelar under.
När jag återvänder till depån kommer farsan och Thunes och applåderar åt mig.
Ja, tänkte jag. Nu har jag lyckats krypa ner till ca 5.98s. Jag får av mig hjälmen
och frågar efter tiden. Jag tror knappt mina öron när far ropar 5.82!! Måste fråga
en gång till. Samma svar. Uffe Carlsson höll på att sätta mikrofonen i halsen
när han fick se tiden, vrålar någon. Pulsen är nu långt över maxvärde när jag
börjar granska tidlappen. 5.82 och 136km/h står det. Detta är en helt otrolig tid
och hastighet för en stock 600. Helt i klass med de bästa 800-maskinerna.

Nu börjar Uffe, som har koll på det mesta inom skoterdragracing, hojjta att det
är nytt världsrekord. Det gör ju inte det hela mindre spännande direkt. Världsrekordet
innehavs av en amerikan och ligger på 5.86s. Enda problemet som nu återstår för
att få räkna tiden som rekord är att jag måste köra en till repa inom en procent av
tiden för denna repa. Ett nog så stort problem, skulle det visa sig.
För Hagberg gick det inte alls bra. Han fick remryck och en värdelös tid.
Kåres tid blev däremot bättre och den räckte till att bli kvaltrea.

Dags för kvalomgång två. Nu hade jag bara en sak i huvudet och det var
att backa upp 5.82-repan. Körde 5.97 / 132km/h. Lite synd, men ändå under
det svenska rekordet. Hastighetsrekordet ligger på 132 km/h, men jag lyckades
inte backa upp 136 hastigheten, så något sådan rekord blev det inte tal om.
Ett nytt svenskt rekord sattes i alla fall med tiden 5.97. Skönt!
Hagberg gjorde återigen en dålig tid och Kåre försämrade lite.

I pausen mellan kval och eliminering så fick Börje Nilsson, domaren, kontrollera
maskinen min. Detta måste göras så fort som någon ska ansöka om rekord.
Maskinen gick igenom besiktningen och nu är det bara att vänta på att Svemo
hör av sig så att rekordet blir officiellt. Om de inte har något att klaga över förståss.
Hagberg kommer och talar om att det är han och jag som skall mötas i 8-stegen.
Typiskt, en av team-medlemmarna måste köra ut den andra.

Stagar in och starten går. Nu går Hagbergs maskin bra också, rätt som det är.
6.39 / 121 km/h är en bra tid, men det räcker inte till mot mina 5.99 och 130 km/h.
Kåre vinner även han sitt heat och då blir det jag och Kåre som möts i 4-stegen.
Innan start kommer Kåre fram till mig och säger att han bara kommer att köra i mål utan
att gasa fullt. Han anser att han inte har någon chans mot mig, så han vill spara maskinen
till körningen om 3:e, 4:e pris. Därför vinner jag helt enkelt med tiden 6.08 och 129.

I körningen om 3:e, 4:e plats för Kåre möta Jerker Ulausson från Strömsund.
Jerker kör Therese Larssons Polaris, men det hjälper inte när en Ärtsäck står
på andra sidan banan. Därför blir Kåre som bärgar Ärtsäcks Racings första pokal i
Dalacupen 06. I finalen ställs jag mot kvaltvåan Torfinn Johansen från Kirkenes i Norge.
Han har kört skapliga tider så det kan bli tuft. Segern blir ändå ganska klar då jag kör
6.02 / 129 km/h och Torfinn kör 6.44 / 115km/h.

Känslorna efter första dagen är ganska kluvna. Jag är givetvis jättenöjd med en seger
och ett nytt svenskt rekord, men ändå. Jag har ju varit nere och kört en låg 5.8 och den
är man riktigt sugen på att backa upp. Det är bara att ta nya tag i morron och försöka
göra nåt åt det då.

På lördagsmorgonen ser jag till att få starta så tidigt som möjligt i kvalen.
Brandkåren har vattnat banorna så att det inte ska damma så mycket, så det bör gå
lätt när det är blött. Men nu är även rampen blöt så jag gör världens burnout i starten.
Det drar ingenting innan jag kommer ut på gräset. 60-fotaren försämras med över en tiondel
och då hjälper det inte att sluthastigheten blev rejäla 134 km/h. Tiden blev 6.05s.

Hagberg körde repan efter mig, men det vill inte nu heller. Han dras med hur envisa remryck som helst. VI har haft dessa problem innan tävlingen, men vi trodde att vi hade löst dessa. Men icke sa Nicke. Kåre körde in som kvaltrea nu också. Andra kvalet blev det sämre tid för min del. 6.12s / 130 km/h. Nu var det dock inte tiden som var särskilt intressant, utan hastigheten. Klarade jag att backa upp 134 km/h skulle det bli nytt hastighetsrekord.

Hagbergs maskin fortsatte att gå dåligt så det blev ingen bra tid nu heller. Vi prövade lite olika inställningar men fick inte till det. Än en gång blev Hagberg kvalfemma och jag kvaletta så vi fick mötas i första omgången. Nu ska du få åka fort för att åka ifrån mig sa Hagberg innan start. Han var taggad. Och vilken start han fick på! 0.02 sek i reaktionstid mot mina 0.2 sek! Han var alltså 10ggr snabbare än mig i reaktionen. Men maskinen ville inte lika mycket som föraren, så tiden blir bara 6.50s / 120 km/h mot mina 6.03s / 128 km/h. Stackars Hagberg börjar bli nya Lina Hellström. Kåre skickar i sin första omgången ut en norsk, vilket alltid är bra enligt en viss Uffe Carlsson.

Eftersom vi hade samma kvalplatser som första dagen möts Kåre och jag igen i en semifinal. Den här gången sparar Kåre inte på krutet, men det hjälper inte. Han kör 6.62s / 113 km/h och jag kör 6.04s / 129 km/h. Torfinn har också gått till final på sin sida av stegen, men första är det körning om 3:e, 4:e-pris.

Precis som dagen innan möts Kåre och Jerker. Ärtsäckar´n drar det längsta strået och förpassar strömsundar´n till 25 poängsnivån. Ännu en bronspeng till Team ÄS. I finalen får jag välja bana och jag tar den högra som vanligt. Jag har suttit åtskilliga timmar på gräsklipparen och försökt räkna ut vilken bana som är bäst och jag har kommit fram till att det är den högra. Jag tar starten och då är det klart. Vinner på tiden 6.02s / 129 km/h. Det är tre tiondelar snabbare än Torfinn.

Då har Team Ärtsäcks kört ihop två tredjeplatser och två förstaplatser på två dagar. Det är bara Hagberg som vi måste få igång, men hur? Ingen av oss har någon patentlösning. På lördagskvällen åker vi hem till Julle och grillar. Jag tar med skotern dit för jag har några idéer om att jag ska sno några boggiehjul ur Eddes och Julles skotrar. Jag hittar fyra stycken som passar och de åker givetvis ur deras skotrar och in i min.

Jag bestämmer mig för att köra första kvalet på söndagen. Om inte tiden eller hastigheten räcker för ett rekord, så skiter jag i andra kvalet. Jag har hur som helst inga större förhoppningar om att kunna köra så speciellt fort eftersom banorna nu blivit uppkörda. Hoppas att de nya hjulen hjälper till lite i alla fall. Och det gör de troligen. Kör 5.98s / 131 km/h. Det räcker för att bli kvaletta igen.

Kåre kör sin vana trogen in på tredje bästa kvaltid. Hagberg har tröttnat på att möta mig i första elimineringen så han tänker inte köra för fullt. Han vill bli kvalåtta för att hamna på andra sidan av stegen. Han får också den sämsta tiden vilket visar sig bli ett lyckokast.  Han tar sig vidare i stegen efter att han vunnit sin kvartsfinal. Kåre kör också hem sin kvart så nu är även han klar för semi.

Jag får möta Jerker Ulausson i kvarten, men han har lastat och farit iväg, så det blir en singelrepa. Kör 5.98 igen och 130 km/h. Detta är den femte tiden under sex sekunder som jag lyckas köra den här helgen. Det får man vara nöjd med.

I semifinalen möter jag "som vanligt" min team kompis Kåre som åker på däng nu också. Hans tid blir 6.56s / 114 km/h och jag kör 6.11 s / 129 km/h. I den andra semin möts Hagberg och Torfinn. Norrmanen har kört bättre tider än Hagberg, men vi vet att om Hagbergs maskin skulle få för sig att gå så kan han mycket väl gå till final. Nu vill det sig tyvärr inte bättre än att Hagberg gör en "rödlyckt" och så var den finaldrömmen slut.

Det blev Hagberg och Kåre i kamp om 3:e, 4:e-pris. Skulle Hagberg lyckas få en pokal med sig hem eller skulle Kåre sin vana trogen, bli trea igen? Nu var det Kåres tur att rödlyckta och det med minsta möjliga marginal. På tidkortet stod det 0.000 på reaktionen. En tusendel för snabb på gasen. Det är inte frågan om mer än en millimeter i instagningen.

Så var det dags för sista racet i Dalacupen för min del då. Final mot Torfinn igen. Vi har ju nu mötts i alla finaler under helgen och jag har vunnit dem. Så blev fallet nu också. 6.22s / 121 km/h mot 6.12s / 128 km/h plus att jag hade två tiondelar bättre reaktion än honom.

I och med dessa resultat så blev Hagberg totalfemma i cupen. En placering som varken han eller jag är nöjd med. Vi vet att det finns betydligt mycket mera att hämta ur den skotern. Kåre blev trea, vilket jag anser vara en bra prestation med tanke på att hans skoter är tämligen oskruvad. Jag själv vann
alla tre dagarna och blev därmed också cupvinnare före Torfinn som var tvåa alla dagar.

Summa summarum kan man konstatera att Ärtsäcks Racing befäster sin position som det ledande teamet i stock 600. Hoppas at vi kan hålla greppet även i Verdal, dit det bär av nästa gång. Får vi bara fart på Hagbergs Polaris så kan även han vara med och fajtas om segern. Kåre gör väl som vanligt inte så mycket med skotern, men är med där framme ändå. Jag själv har några friska idéer som skall testas och som jag hoppas skall ge några hundradelar till. Siktet är inställt på nya rekord, både tid och hastighet. Först och främst svenska, men varför inte köra fortare än alla andra som bor på fel sida av diket också när man ändå håller på.

Till sist måste jag tacka min flickvän Maria, som till och med putsat skotern åt mig.
Hon peppar mig jämt. Sedan det kanonteam vi förare har runt om oss. Farsan, Tunes och Julle gjorde alla ett verkligt bra jobb. Utan den hjälpen hade vi stått oss slätt. Sponsorerna skall också nämnas, som gjort
min satsning mot rekorden möjlig.

Lundströms Skoterservice
Vansbro Byggshop
Hemköp Dala-Järna
Koneo
Åhl´s BIldelar
Vansbro Radio & TV
BPR Vansbro AB
Olséns Järnhandel

Hörs och syns vid nya tävlingar!

#499 Daniel Sixtensson
Team Ärtsäcks Racing