Hej igen allihop! Det var ett tag sen pennan letade sig till ett papper och nåt ”viktigt” blev skrivet. Jag tror va avhyvlar vintersäsongen rätt så fort och koncentrerar oss på sommaren, eftersom det är sommaren som vi satsar mest på.
SM-deltävling 1 i Åkersjön vann jag stock 600 före Carola Herrlin. Hagberg var också med i Åkersjön, men det gick inget vidare för honom.
SM-deltävling 2&3 gick i Korpilombolo en månad senare, så då bar det av dit. Jag och Maria åkte till Malin & Jan i Söderhamn på torsdagskvällen före, för att övernatta där. Sedan åkte vi hela vägen upp till korpis på fredagen. Vi lyckades köra till oss segern båda dagarna där också, så allt gick enligt planerna.
SM-finalen kördes i Oxberg i mars och där hände det lite roliga saker. Vår vän Kåre Westerberg körde in som bronsmedaljör. Det är han nog rätt nöjd med. Brons i SM är inte så illa pinkat ( av en gangsing)! Hagberg körde till sig en silverpeng och är förstås stolt över den. Jag själv vann tävlingen och kunde där med inkassera andra raka SM-guldet. Man tackar och bugar. Det är bra när man skall ragga sponsorer om man har nåt lite extra att komma med!
Äntligen har maj och juni dragit förbi, så Dala-cupen närmar sig med stormsteg. Så fort som sista snöflingan har smält utanför fönstret så börjar den vältränade gas tummen att fråga hur långt det är kvar till Dala-cupen. Det är lika varje år och oftast lika långt dit.
Team Ärtsäcks hade givetvis siktet inställt på en dubbel i stock 600, men ödet, läs Carlsson, ville annat. Fredagens tidskval klarades av med bravur, så det var bara att ge sin in i stegen. Ut åkte den ena norrmannen och svensken efter den andre, så till sist åter stod bara 2 st ärtsäckar. Kunde inte bli bättre, alltgick som vi hoppats och planerat i flera månader. Finalen vann jag och så var det roliga slut för Hagberg, men han skulle komma igen. Det blev pris utdelning och det var nu som våra planer på att ta 1:a och 2:a platsen i stock 600 totalt krossades.
Mr ödet Carlsson började träta och tala om hur värdelöst och ointressant allt var när jag kom först hela tiden. Han var nästan förbaskade på mig och flera med honom, när han hävde ur sig att nu kör du i 800 i morgon , annars får du inte vara med.
Jag och Hagberg fick våra priser och Hagberg miste en konkurrent till nästa dag.
Lördagen dominerade Hagberg 600-klassen och körde hem första platsen. Nu var han plötsligt total etta och i säker ledning inför söndagens räjs. Min första start i stock 800 med min lilla 600 bar sig inte bättre åt än att jag körde ifrån alla stora 700-800 och fyrtakts 1000 och blev kvaletta. Gick fram till semi där den eviga Linda Hellström väntade med sex 700:an. Hon mer eller mindre lät mig vinna eftersom hon hade 6 tiondelar i reaktion. Då spelar det baske mej ingen roll att hon någon repa före satte nytt svenskt rekord i klassen. I finalen mötte jag Emelie Wallinder som tydligen såg när gullamporna blinkade. Hon försvann och kvar stod jag och kissen som ett frågetecken och funderade vad som hänt. Det visade sig att solen reflekterades i lamporna exakt i den position som jag stod, så jag såg inte att dessa tändes.
Emelie etta och jag tvåa. Tänkte att jag får ta revansch imorgon (söndag). Hagberg fixade en ny första plats i 600och därmed vann han lätt den klassen totalt. Det var roligt för det var hans första stora vinst. Fint pris fick han också. Jag själv fick ingen revansch eftersom Emelie körde ur mig i finalen igen. Jag missade starten och sen hann jag aldrig ikapp, trots att jag tog in ute efter banan. Därmed tog Emelie totalen med mig på andra plats. Det får jag trots allt vara nöjd med eftersom jag körde med 600:an och jag körde bara i 2 dagar i 800 klassen!!
Nästa tävling gick i Alahärmä, Finland, i slutet av september. Då packade min ärade trontjänare på alla tävlingar (Maria) och jag bilen och släpet och stack iväg till Umeå för att ta ”ekan över ån” till Finland. Men en sak kan jag garantera och det är att ekorna här hemma blir man inte grön i ansiktet av. Usch, det var det värsta jag känt på länge. Väl i Finland så körde jag mig en sjunde kvalplats på lördagen i stock 800 efter problem med spinn i starten och det räckte till andra omgången, där jag tjuvade ut mig. Grattis får man väl ändå säga, det var karriärens första tjuvstart.
På söndagen kvalade jag in som trea och då räckte det ända till en andra plats. Han som vann körde väldigt bra och jämna tider, så honom kunde jag inte göra något åt. Trots den dåliga lördagen, när Maria grät och jag var som sjuåskmoln och 300 blixtrar, så räckte båda dagarnas resultat till en total andra plats som gjorde denna dyra och sjösjuka resa värd allt besvär. Men det roligaste av allt var nog när en av konkurrenterna bokstavligen höll på att slå sig baklänges när han på söndags eftermiddagen kom och pratade med mig och råkade se att det stod 600 på toppen. Det var nog inte många som visste det innan, men då fick de veta. En sak till som måste nämnas är de trevliga pojkarna ifrån Vasa som hjälpte oss så mycket under tävlingen. Utan deras hjälp hade va aldrig lyckats en total andra plats. Tack än en gång!
När det börjar dra ihop sig till Norgetävling är det alltid många som vill med och det är förstås extra roligt. I år var det jag & Maria, Ed & Elin, Hagberg, Nyberg och Larsson som drog iväg över fjällen dit. Larsson, alias kocken, hade fixat nya fina team-overaller åt oss allihop, så nu såg vi riktigt proffsiga ut. I alla fall om jag får säga det själv! Hagberg var före mig ut i kvalet och körde sin snabbaste repa någonsin, 6,10 om jag inte minns fel och det behövdes för han blev ”bara” kval 3:a på. Torfinn blev kvaletta på 6,0 och så var det en annan norrman däremellan. Tänka sig vilken klass det var på ekipagen i stock 600. Förut har det i princip bara varit en förare under 6,2sek och nu blir Hagberg kvaltrea på 6,10. i stegen skickar han ut norrman på norrman tills det blir stopp i semin. Han får rikta in sig på körning om 3-4 pris. Där får han en solo repa tack vare de idiotiska stegar som användes.
Alla 3-4 repor blev singel = tvärkasst! Hagberg blev således 3 på lördag, vilket han inte var nöjd med. Hans maskin är lite lynnig i humöret och vill inte alltid som vi vill. Vi har inte fått den att gå så jämt som den borde. Dessutom finns det nog någon/några tiondelar som vi inte lyckats hitta än, men lugn de kommer nog fram. 600 :an är inte så stor så de ska väl inte kunna gömma sig hur länge som helst.
Själv kör jag i 800 klassen även denna gång eftersom jag inte ger mig innan jag lyckats vinna en 800 tävling. Kvaltrea på 3 hundradelar efter Hedberg som kör fantastiska 5,67. Kvalplaceringen var väl ungefär vad jag hoppats på, medans tiden var en ynka hundradel sämre än jag hoppats. Jag ville så gärna knäcka 5,70 gränsen, men nu är den i alla fall tangerad och i`ll be back! Som referens kan jag säga att den 600cc stockmaskin som var högst upp på resultat listorna på Hay Days i USA körde 5,77. i 16 stegen gick jag till semi där Marita Berg satte käppar i mattan för mig, så jag blev trea. Hon slog för övrigt Hedberg i finalen.
The day of the 800`s demolition.
Denna dag skall aldrig försvinna ur mitt minne. Nu Hagberg får du ursäkta, men denna dag är min. men du kan vara lugn, du får också vara med på ett hörn på slutet. Dagen inledes med en kval repa mot Emelie Wallinder, tjejen som gav mig stryk i Dala-Järna. Så nu tänkte jag att nu har jag min chans att åtminstone köra ifrån dig i kvalet. Sen var jag lite nyfiken på att se hur alla gårdagskvällens justeringar skulle falla ut. 5,85 och kass 60 fotare var inte vad man hoppats på, men det räckte för att knäcka Emelie`s 6,18. som tur var fick jag riktig revanschdirekt i stegen när jag än en gång fick åka ifrån henne. Så ska dom tas, frostvikserskorna!
Spåret gick spikat till finalen där Hedberg väntade på att få köra ifrån mig. Han tog starten med 7 hundradelar och jag hann tänka att nu blir det svårt. Men väl ute på banan började ikappkörningen, som ca 30m före mål övergick till att bli omkörning och slutligen ifrånkörning! Men differensen var bara 4 hundradelar så jag var inte helt säker på att jag vunnit förrän jag kom tillbaka i depån. Väl i depån fick Maria världens kram och puss och jag bara skrek av glädje. ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, fick jag visa att 600:an kan köra ifrån de bästa svenska & norska 800:orna. Sen kom Ragnhild och gratulerade och hon gav mig en bamse kram. Så kom vi på att hon också hade vunnit, så då blev det till att kramas igen. En 1:a plats och en 3:e plats räckte för att vinna total, den jämnaste tävlingen på länge. Det skilde endast 1 poäng mellan ettan och trean! Detta är den största framgången i min karriär och än idag så ryser jag och blir alldeles sprallig när jag tänker tillbaks på tävlingen.
Hagberg då? Jo han körde även på söndagen jämt med de 2 andra snabba 600:orna i kvalet. I stegen började han att vinna reporna ända till finalen. Där blev Torfinn för svår och Hagberg fick finna sig i att bli tvåa. Detta räckte dock till att bli totaltvåa efter Torfinn som vann båda dagarna och därmed även totalt.
Med facit i hand så körde Team Ärtsäcks rätt bra ändå. Totalvinst i stock 800 & totaltvåa i stock 600 får man nog vara rätt nöjd med.
Dessa fram gångar hade som vanligt aldrig infunnit sig om vi inte hade haft en så bra uppbackning från teamet, som verkligen gjorde skäl för namnet. Alla hjälptes åt och detta är givetvis värt hur mycket som helst. Tack allihop!!
Tack även till mina trogna sponsorer som ställde upp i år igen. Hoppas på fortsatt samarbete även nästa säsong.